Har du en hemlig beundrare?

Jag har & jag tycker inte om de. För jag tycker som så här att kan man inte stå för sina ord så är man anonym eller så träder man fram och säger exakt vad man tycker och tänker. Finns inget fegare än & gömma sig bakom en hemlig identitet!

Vissa kanske finner det spännande men jag är inte en ut av dom med tanke på allt jag fått gå igenom tack vare min så kallade "far".

Jag hoppas verkligen att du som har nr, 0709-905759, läser detta så du kan förstå att det verkligen INTE är en rolig upplevelse för mig att få såna sms.

Men tack ändå!

De va de de! Nu till något annat mkt roligare!

Min väninna som har bott i Amsterdam nu i tusen år känns det som kommer hem på Måndag, LYCKANS DAG!

Har saknat dig Camilla <3

(Kommer krama ihjäl henne, men det är en hemlis så de får ni inte säga till någon)

Tills sist! KAN DE INTE BARA BLI LÖRDAG!

Ciao!

Jag vet faktiskt inte hur jag ska börja detta bloggämnet riktigt, för detta kommer nog och peta på många som ger många timmar per dygn åt att göra vid sig. Så jag börjar detta med en video som är ökänd.

Det ska inte ha någon betydelse om du går i sletna jeans, jogging byxor, shorts, märkeskläder etc. För att känna en person gör man inte med ögat eller med att döma folks klädstilar. Visst jag kan tycka att vissa har för mkt för ögat att se ibland men det är något man får ta om man väljer att stå ut. Att våga stå ut är en sak som folk borde beundras för, inte kränkas. Alla som har modet att endast vara sig själva borde beundras enligt mig. 

Jag ska vara helt brutalt jävla ärlig. Visst dömer jag folk. Ser jag att en 15-åring gå klädd i svarta kläder & har ärrbildningar efter alla skärsår som hon/han gjort på grund ut av sitt eget mående, då drar jag slutsatsen att denna människan inte alls mår bra med sig själv. Men likförbannat så har denne personen modet att vara den som står ut och bära de kläder hon/han vill ha. 

Nu till en annan sak som en väninna till mig har kommit och pratat om som jag också tycker måste tass upp. 

Min väninna har cancer, går på cellgifter as we speak & går och tänker på hur folk ska ta henne sen när hon kommer ut.

Frågade varför hon tänker på detta viset och hon svarade med att folk på utsidan, som lärt känna henne som den butchiga flatan typ, kommer se henne annurlunda eftersom hon helt kommer gå över till femmeflata. 

Jag sa till henne att detta ska liksom inte vara ett problem, hennes vänner ska vara förstående. Dom måste vara de, annars är de deras lost liksom. 

Jag förstår att min väninna tänker så, eftersom det är en drastisk förändring i hennes liv som faktiskt kommer förändra andras syn på henne, även hennes vänners. Men detta ska INTE ändra deras sätt att se på henne va de gäller hennes personlighet. 

Ni inser vart jag vill komma med detta va?

Hoppas de för annars är ni riktigt tröga :D 

"Alla kvinnor har sin skönhet på sitt lilla vis, man måste bara gräva djupare på vissa, detta kräver ett stort engagemang och passion för att orka gräva" 

"Behandla andra så som ni vill bli behandlade och förkasta inte"

Alltså jag har bestämt mig för att INTE börja min blogg med ett "Hej" eller "Hejsan". Nej de tänker jag inte för det finns inget TRÅKIGARE! 

Jag skrev idag att om 50 pers gillade min status så skulle jag börja blogga, men beslöt mig för att börja med de redan innan jag skrev de :) Så HA, in your face alla underbara som kanske ville plåga mig med att behöva skriva ner allt skit som kommer upp i mitt stackars lilla huve ;D 

Som jag har fått lära mig, kan man inte driva om sig själv så ska man verkligen inte ge sig på och driva med eller om andra. & alla ni som gör detta ändå, ni är bara PINSAMMA! 

Jag kanske blir kallad "pinsam" när jag driver med folk, men jag har i alla fall vett till att glädjas med dom som älskar mig istället för att sura över dom som inte har vett till att ens gilla mig som vän :P It's not my lost, it's theres.

Hatkärlek?

Har ni upplevt hatkärlek någon gång? 

Det har sagts att hatkärlek är den sanna kärleken, passionens kärlek & det finaste man kan uppleva. Men jag håller inte med just nu för att kanske eventuellt älska en person som faktiskt inte besvarar dom känslorna är ju enbart sorgligt och dystert tycker jag. 

Men frågan är den? Är denna personen värld ens energi & engagemang eller ska man bara sakta men säkert smita undan liksom. Har tänkt otroligt mkt på detta men har inte kommit fram till annat att just nu skulle jag bara vilja ligga sked & mysa med denna människa liksom så jag tror inte att jag kommer avbryta någon sorts ut av kontakt utan bara go with the flow, for now.

Jag <3 Mayson&Millan&Mini <3 Jag

Ciao Chicas/Chicos ;D